#1-2015 AmstaffNytt. Börja träna i tid!

 

Att en ung hund får följa med på allt längre promenader stärker hunden från gång till gång. Den unga hunden behöver utveckla styrka, balans, kondition och koordination. Konditionen är den avgörande grunden i all träning och det är därför vi pratar så mycket om den. Det positiva är att konditionen är den enklaste delen att ta tag i och förbättra. Det finns många träningsformer man kan välja mellan och om man är uthållig kommer resultaten snabbt.

Låt valpen och unghunden röra sig fritt utan att ”köra race” med andra hundar. Snabba vändningar och stopp sliter och töjer på senorna, som ännu inte är utvecklade och kan skadas. Påföljden kan bli instabilitet och benpålagringar.

Ett bra sätt att stärka upp muskulatur, leder, stabiliserande muskler och koordination hos unga hundar är att vandra i skogen. Låt den balansera på stockar och skutta över stubbar. Den unga hunden stannar om den blir trött och måste vila.

Hundar bildar muskelceller fram tills de är två år, men de bildar givetvis endast dessa om den får röra på sig regelbundet. Om den unga hunden inte får en bra grundträning som valp så får den svårare att bygga muskler som ung hund- vilket leder till att risken för skador ökar.

Jag rekommenderar varmt att börja vänja den lilla valpen tidigt vid att sitta, ligga eller stå på en pilatesboll.

En vanlig orsak till ryggproblem hos hundar är när den inte regelbundet får röra på sig och att den har för dåliga bålmuskler. När muskler inte används och tränas som de ska tar andra muskler över. Det kallas för kompensatoriskt rörelsemönster. Om de djupt liggande musklerna som ger kroppen bålstabilitet är försvagade så kommer höftböjarmuskeln (som fäster i den främre delen av bakbenet) att börja arbeta kompensatoriskt. Om hunden går så en längre tid så riskerar den att sträcka sig och kronisk kramp i muskeln. Väldigt vanligt hos hundar som har kronisk rygg- eller bäckensmärta. Hunden skjuter upp ryggen, kortar steget och har mycket dåligt frånskjut.

Från valp till unghund.

När hunden är cirka 1-1 ½ år är det lämpligt att börja med målinriktad konditionsträning och även belastningsträning.

Innan träningen höjs till ytterligare en nivå bör man vara klar över hundens hälsa och fysiska förutsättningar. Kontrollera att hundens armbågar, höfter, knän, bogar och ryggar inte är defekta.

Om den unga hunden har en defekt eller rörelsestörning någonstans bör man låta undersöka hunden innan man sätter igång med ett hårdare träningsprogram.

Naturligtvis ska man inte träna en allt för ung växande individ med hård intensiv fysträning, men motion och rörelse är mycket viktigt även för den unga hunden.

Alla hundar oavsett ålder behöver aktivitet, även om vissa har problem med leder eller annat.

Men genom att hundägaren fått hunden undersökt så känner de till hundens förutsättningar och träningen kan anpassas så att den sker utan att hunden får ont eller defekten förvärras.

För att minimera skaderisken handlar det om att planera sin träning så att den är genomtänkt och inte blir impulsiv.

Det handlar om att få kvalitet i fysträningen och att använda tiden på ett effektivt och bra sätt. Ett tips kan vara att byta ut en skogspromenad på 120 min till en joggingrunda på 40 min. På så sätt så ökar ni grundträningen och sparar tid.

Uppvärmning och nedvarvning av hunden

Uppvärmningen är lika viktig som träningen i sig. Utan den kommer prestationsförmågan att sänkas och skaderisken ökar markant. Alla hundar utsätts för plötsliga påfrestningar, vare sig de är i tjänst eller i häftig lek med andra hundar. Ett vanligt exempel är att ta ut hunden från en kall bil på vintern för att rusa runt och leka med andra hundar. En bra uppvärmning tröttar inte ut hunden utan ökar blodcirkulationen och värmer upp musklerna. Uppvärmning ska ge hundens kropp en behaglig övergång från vila till aktivitet. Syftet är att effektivisera träningen och minimera skaderisken. Det ska vara en positiv upplevelse som förbereder hunden på träning, oavsett i vilken gren eller ras. Genom att värma upp, kommer hunden att öka prestationsförmågan och därmed få ut mycket mer av träningen.

Vätskeåterhämtning

Efter träning kommer hunden att bli dehydrerad, dvs. få en mindre vätskemängd i kroppen än den optimala. Det beror på att alla kemiska reaktioner (muskelreparation, glykogeninlagring m.m.) som sker i kroppen efter träning, oftast kräver närvaro av vatten. Detta innebär att hunden efter träning måste dricka så pass mycket vatten att man blir hyperhydrerad, dvs. få en vätskemängd i kroppen över den optimala.

Åtgärder efter träning

De åtgärder man kan vidta dagen/dagarna efter träning, går ut på att öka blodgenomströmningen i de muskler som behöver återhämtas. En ökad blodgenomströmning ökar i sin tur borttransporten av slaggprodukter via lymfkörtlarna och näringstillförseln till musklerna. En ökad näringstillförsel leder till snabbare återhämtning genom muskelreparation, muskeluppbyggnad och glykogeninlagring.

Genomblödningsträning bör genomföras dagen efter träningspasset i lugnt tempo och vara en lätt aktivitet där hunden jobbar i det aeroba intervallet. Genomblödningsträning påskyndar kroppens återhämtning genom att den ökade blodgenomströmningen leder till att musklerna förses med näring och att slaggprodukter transporteras bort till lymfkörtlarna via blodet. Olika exempel på genomblödningsträning är:

• Promenad med viktmanschetter, ca 30 min
• Löpning, ca 20 minuter med eller utan viktmanschetter
• Cykling i lugnt tempo. Låt hunden trava lugnt i 20 minuter.
• Simning i lugnt tempo i 10 min.
• Skadeförebyggande styrka/rehabiliteringsträning. Det handlar om att träna styrka med låg belastning mellan 10-20 repetitioner för ökad genomblödning. Ger en lokal genomblödning av en överansträngd muskel eller en muskel med mycket träningsvärk.
• Massage
• Sömn/vila
• Rätt kost och mängd

För hård träning

Vid körning på hård, frusen och snölös mark kan hunden bli öm i benhinnorna och börja halta på frambenen. Detta kan även uppstå när hunden bromsar i nedförsbackar i och med att belastningen ökar på benhinnorna. Sakta ner i nedförsbackar för att förhindra detta. En halt hund ska självklart vila.

 Hårt underlag ökar risken för en mängd olika skador. Risken är större att det drabbar hundar som är ivriga eller förare som inte kör med förnuft. Under hösten ska hundarnas styrka och kondition byggas upp successivt. En relativt vanlig skada är stressfraktur eller marschfraktur som drabbar mellanhandsbenen. Det är oftast de yngre hundarna som drabbas. Benhinnorna blir utmattade och plötsligt under körningen så börjar hunden att halta och har fått en fraktur på ett mellanhandsben. Behandlingen är vila. Oftast behövs ingen fixering då de andra mellanhandsbenen fungerar som stöd för det benet med fraktur.

Muskelatrofi uppstår när muskeln inte arbetar ordentligt, atrofi betyder egentligen bara att muskeln tillbakabildats. Orsaken till detta kan vara många. Är den lokal så kan det bero på att hunden avlastar benet (pga. smärta) eller att ex. nerven skadats. Är atrofin mer generell är det ofta snarare tal om en sjukdom som stjäl kroppens energi, felfodring och för mycket motion eller helt enkelt för lite motion.

För mycket träning

Träning och fysisk aktivitet är bland det viktigaste och vettigaste vi kan göra för hundens hälsa. Men träning kan också göra mer skada än nytta. Överträning är ett lika stort problem och lika skadligt som brist av träning.

Fördröjd återhämtningstid Stela muskler som varar i dagar (om inte veckor) efter att hunden tränas kan vara ett tecken på att hunden behöver mer vila. Överträning innebär att du inte ger din hunds muskler tillräckligt med tid för att återhämta sig och läka innan du tränar på det igen.

Försämrad prestation Hunden presterar inte det som du hade tänkt, snarare tvärt om. Hunden visar ett ointresse för att motionera och träna. Det saknas glädje i träningen. Hunden uppfattas slö eller trött.

Förhöjd vilopuls Mer stress betyder att också hjärtat behöver arbeta mer, och hårdare. En onormal ökning av hundens normala vilopuls kan tyda på att du utsätter din hund för mycket stress.

Humörsvängningar De stresshormoner som frigörs när hunden är känslomässigt stressad frigörs också när hunden fysiskt är överbelastad, vilket förklarar eventuella humörsvängningar.

Lite fakta:

Skelettets utveckling

Skelettet hos ett foster består främst av brosk som långsamt ska mineraliseras till blodförsörjda, mineralrika ben. Mineraliseringen startar i benkärnor och fortskrider sedan perifert i kroppen. Denna process tar tid och hos den unga valpen ser man på röntgen att kotor och ben består av flera bitar på grund av det icke mineraliserade brosket i dessa. Valpens rörben har i båda ändar tillväxtzoner som består av brosk och förkalkas efterhand. Det döda brosket resorberas av chondroklaster, celler från benmärgen. Platsen där brosket varit tas snabbt över av osteoklaster, celler med förmåga att bilda ben. Dessa celler lagrar mineraler från blodet, främst då kalcium, och utvecklas sedan till benceller. Under denna tillväxtprocess på längden växer även benet i tjocklek genom uppbyggnad och nedbrytning av benvävnad. Valpens platta ben växer till från fogarna som finns vid anslutande ben.

Tillväxten av skelettet är klar vid olika åldrar beroende av hundens storlek och ras. Enkelt kan man säga att små raser har vuxit klart tidigare än stora raser.

När valpen är runt 3 veckor kan den stå. Vid 4 – 5 veckors ålder går den ännu lite osäkert men den springer och kan ta sig över lättare hinder. Vid 6 – 7 veckors ålder är myeliniseringen avslutad och koordinationen är nästan jämförbar med den vuxna hundens.